Jag var inte sjuk, jag var överviktig!

Eva Lundin skrattar mycket och gärna. Hon utstrålar glädje och positiv energi. Det märks att hon mår bra, men så har det inte alltid varit.

För två år sedan hade Eva så mycket smärta i kroppen att hon trodde att hon skulle tvingas sluta sitt arbete.

- Kroppen värkte och jag hade problem med knän, vrister och höfter. När jag drog med handen över mitt skinn kändes det som att jag stacks av nålar. Det var hemskt!

I sitt arbete syr och sätter Eva upp gardiner och det blev svårt för henne att klättra på stegar, mäta och lyfta.

- Jag trodde att jag skulle bli tvungen att avveckla min firma! Jag vägde 108 kilo, men förstod inte att min vikt hade något att göra med hur jag mådde. Jag gick ner i vikt några gånger, men gick alltid upp allt, och lite till, igen.

Tips från en vän
När det var som jobbigast fick Eva kontakt med en väninna som var med i Itrim. Hon hade inte sett Eva på ett tag och märkte direkt att hon inte mådde bra.

- Jag hade gått upp säkert 30 kilo sedan vi sågs senast, men jag erkände inte för mig själv att jag var rejält överviktig. Jag visste ju att jag hade lite att arbeta bort, men tänkte att jag skulle klara det på egen hand om jag bara bestämde mig.

Fel på ämnesomsättningen?
Eva förstod inte riktigt varför hon gick upp i vikt. Visst tränade hon mindre än när hon var yngre och spelade handboll på elitnivå, men samtidigt var hon noga med att inte äta för mycket.

- Jag var bra på att äta frukost, men till lunch och mellanmål nöjde jag mig med några skorpor med ost och marmelad. Jag åt ofta lakrits och choklad på väg från jobbet, men till middag tog jag alltid små portioner. Jag insåg inte att jag laddade min kropp med onyttigheter, med fel bränsle, jag såg bara hur lite jag åt. Och som så många andra överviktiga skyllde jag min övervikt på min ämnesomsättning.

Trodde hon var sjuk
När Evas kropp värkte så mycket att doktorn började misstänka att hon drabbats av fibromyalgi kom hon till ett vägskäl och insåg att hon måste ändra sin livsstil rejält och permanent. Och trots att Eva är en sann ”Jag kan själv”-person insåg hon att hon behövde hjälp för att få till en beteende-förändring som skulle hålla i längden. I augusti 2010 skrev hon in sig på Itrim.

- Det har gått så fantastiskt bra! Det kan låta som en efterkonstruktion, men jag har inte haft några svackor sedan jag började. Itrims metod passar mig. Dom vet vad dom pratar om och jag gör som dom säger. Det funkar! Jag har haft ett oerhört bra stöd av min hälsorådgivare Märta och har knappt missat en enda gruppträff. Det är väldigt givande att ha andra i samma situation att bolla med- och motgångar med.

Balansfas
Eva går nu det andra året på Itrims program, det sk balansåret. Hon fortsätter att ha regel-bundna samtal med Märta och träffar sin grupp en gång i månaden.

- Jag mår så otroligt mycket bättre idag. Jag är så mycket mer positiv och har bättre tålamod. Har inte lika kort stubin. Är mycket mer i balans. Och jag har inte ont i kroppen längre! Alla som levt med kronisk smärta vet hur nedbrytande det är. Men det har gått över för mig. Det var inte fibromyalgi. Det var övervikt!

Trygg med Itrim!
En sak som Eva tyckte var jobbigt under sin viktminskning var alla människor som hade åsikter. Åsikter om allt från att hon åt måltidsersättning till att hon inte åt bröd. Åsikter om att hon tränade för mycket och om att hon inte borde gå ner mer i vikt.

- I början blev jag jätteledsen och ifrågasatte om de verkligen ville mig väl. Men nu har jag insett att deras kommentarer handlade mer om dem själva än om mig. Jag har hela tiden känt mig trygg med att följa Itrims program. Itrim har hjälpt många, många människor och dom vet vad dom pratar om. Jag gillar också att Itrim har vetenskap bakom allt dom rekommenderar.

Tränar regelbundet
Eva tränar idag regelbundet på Itrim några gånger i veckan och springer även en gång i veckan. - Träningen på Itrim har inte bara gjort mig starkare utan har även förbättrat min kondition radikalt. Innan höll jag på att falla ihop om jag sprang 100 meter, men idag orkar jag springa i 40 minuter och tycker att det är riktigt härligt. För mig är det fantastiskt!

Tidigare gånger som Eva gått ner i vikt sparade hon sina för stora kläder för ”om-ifall-att”. Men den här gången känner hon sig så säker på att hon inte kommer att gå upp igen att hon skänkt bort alla sina stora kläder.

- Jag tänker aldrig komma upp i storlek 48-50 igen. Aldrig i livet!