Ett år med Itrim - Annamaria Hård
I november 2023 började våra medlemmar Anna och Annamaria på Itrim Change för att få ett lättare och friskare liv. Här kan du följa med på deras resa med utmaningar och framgångar vecka för vecka.
Boka en gratis timme för din hälsa och följ med du också, du har allt att vinna och inget att förlora!
Annamaria Hård
Bor: Nacka
Ålder: 46 år
Familj: Tonårsdotter
Yrke: Arbetar på en resursenhet för barn som av olika anledningar inte kommit in på gymnasiet.
Drömmer om: Bli en starkare och lättare version av mig själv. Jag har haft några tuffa år, där fokus legat på praktiska göromål och att få känslor i balans. Nu hoppas jag på att få verktyg för en långsiktig förändring och bli en sund förebild för min dotter.
Annamaria vecka 17
Itrim-resan är häftig på så många olika sätt. Den utmanar många tidigare inte alltid så sunda mönster. Just den här veckan har varit en sån vecka, när livet liksom är lite, eller mycket tuffare.
Den första tanken som dyker upp när det är tufft och extra jobbigt är att jag minsann borde ”unna mig” för att må bättre. Unnandet eller kanske trösten har tidigare nästan uteslutande bestått av godis, snacks, snabbmat, vin osv osv.
Jag har denna vecka pratat med min hälsocoach Ulrika om just det. Jag lyckas nu faktiskt ifrågasätta den trösten/det unnandet. Det handlar inte alltid om att unnandet ska bestå av enbart lite ohälsosammare mat (som jag skrivit om tidigare 90/10) utan att det här med att unna sig kan utvidgas och även handla om saker som att unna sig en långpromenad i skogen, en ansiktsmask mitt i veckan, eller varför inte plantering av nya palettblad. Det är klart att det här sättet att tänka inte löser allt jobbigt som pågår, men det har faktiskt gjort livet lite lättare!
Veckans plus – rotade sticklingar som fått komma ner i jord
Veckans minus – extra tuff arbetsvecka
Annamaria vecka 16
Nyss hemkommen från en fantastisk vintersemester i Sälenfjällen. Den bjöd på allt önskvärt. Fokus på veckan var att min dotter Hedda äntligen skulle få lära sig åka skidor. Jag själv har haft den fantastiska förmånen att få åka skidor under hela uppväxten. Nu var det på äntligen hennes tur.
Vi hade tidigare konstaterat att jag inte skulle vara den som lärde henne. Det blev istället hennes 11-åriga kusin som gjorde det. Och som hon gjorde det! Är otroligt imponerad över såväl skidläraren som eleven. Nu kan hon åka skidor, jippi! Själv har jag blivit kräsen och lite bekväm. Vädret lämnade verkligen mer att önska, så för mig blev det riktiga långpromenader med min pappa och min svägerska. Härligt för såväl kropp som knopp.
Jag känner mig tryggare och tryggare vad gäller att äta. Det skapar lite oro när det blir avvikelser så som veckan som varit, men det är verkligen inte särskilt svårt att hålla sig till planen. Visst gör jag någon liten avvikelse då och då, som ett glas vin eller som en tårtbit på min födelsedag (just det, passade på att fylla åt när hela släkten var samlad. Smart va?). Det är dock så som min hälsocoach Ulrika säger, att en liten avvikelse behöver inte innebära att jag jag sabbar allt. 90/10 - det är inte allt eller inget - hjälper så bra för mig!
Veckans + Att åka skidor sida vid sida med min dotter
Veckan - vädret var inte kul alls, med undantag för en av dagarna
Annamaria vecka 15
Att ta hand om mig själv – att unna mig! I helgen var jag på massage, en sent inkasserad och mycket efterlängtad julklapp från min kära storasyster. Det kändes lite som de samtal jag har med min hälsocoach Ulrika, att det blev lika delar en slags terapisession och balsam för själen, som välbehövlig kärlek för min kropp.
Jag fick bland annat en påminnelse om andningens betydelse för mitt välmående. Kan tyckas självklart, men verkligen, vilken skillnad det är att andas och att ANDAS. Att till exempel passa på att sträcka upp armarna någon gång i bland – i samband med några andetag och dessutom låta riktigt högt vid utandning. Jag ska tänka mer på att hitta mer tid för mig själv, eller åtminstone göra saker där jag själv utgår från vad jag vill. Jag vill sitta på en varm, solbelyst berghäll, kanske i en skog någonstans, någon gång. Jag vill galoppera iväg på mitt val av vildhäst, vilket i mitt fall skulle motsvara en cykel. Kan det vara så att vi fått lite mer solljus, att dagen känns längre och livet känns tack vare det lite lättare? Spelar det egentligen någon roll? Jag känner mig lättare, i alla fall lättare till mods och jag tror jag börjar känna lite vårkänslor i kroppen!
Veckans + min egna omsorg om kropp och knopp
Veckans - har kommit på att våra cyklar är utspridda på olika platser i stan.
Annamaria vecka 14
När jag sökte till ”Ett år med Itrim” så hade mitt liv under lång tid, jag vad ska man säga… lämnat mycket att önska. Som tur är så ser livet väldigt annorlunda ut nu. Privat mår jag för tillfället bättre än någonsin. Många delar börja äntligen, med hårt arbete ska tilläggas, falla på plats.
En viktig bit, i detta 10 000 bitarspussel, har dock ännu inte fallit på plats. Eller snarare, vägrar att passa in det i övrigt vackra motivet. Det är när den här biten blir allt för dominerande i min vardag som jag tyvärr fortfarande hamnar i sämre vanor och en tydlig konsekvens är att jag börjar slarva med maten. Det som händer är att jag såklart blir mer trött, mycket på grund av påfrestning i sig, men även just för att jag inte äter som jag bör. Jag tappar snabbt motivationen, mina goda vanor byts snabbt ut mot sämre.
Men det som är så otroligt lyxigt nu är att ha Ulrika, min hälsocoach. Att ha någon som sådär lite utifrån och ändå med ganska bra koll på mig, stöttar i mina tankar och riktar vänlig men bestämt riktningen rätt igen. Ulrika pratar bland mycket annat om något jag gillar och som har fastnat hos mig. Det är att tänka 90/10 vilket i stora drag innebär att om man gör 90% ”rätt” så behöver inte resterande 10% vara så farligt att inte göra lika ”rätt”.
Att dessutom lära sig tänka att ”unna sig” inte bara handlar om saker som godis, vin, osv, osv utan även försöka träna sig i att tänka att ”unna sig” ocksåkan handla om att unna sig ett skönt träningspass, en cykeltur, tid för sig själv osv. Jag kommer framöver öva mig extra mycket på just det! Vad är egentligen att unna sig, eller snarare unna mig?!
Veckans + den påtagliga energin jag får av träffarna med min hälsocoach Ulrika
Veckans - bristen på solljus
Hälsocoachen Ulrika svarar:
Att få följa Annamaria på hennes livsstilsresa är verkligen fint. De nya beteendeförändringar/- förbättringar och insikter som hon gjort är minst sagt fantastiska! Framför bevisar Annamaria att livsstilsförändring är en mental process!
Vi lever mycket i våra tankar. Hur vi tänker påverkar vilka val vi gör. Tankar, känslor och beteenden hänger ihop. Tankar kan verkligen både hjälpa men också stjälpa oss....
Jag arbetar som hälsocoach i många år och stöter då och då på tankesätt som kan stjälpa oss . Ett sådan är "Allt eller Inget tänk" (istället för 90/10-som Annamaria beskriver) Om man vid något tillfälle tappar kontrollen över tex en middagsbjudning och äter och dricke mer än planerat så ger upp istället för att fortsätta. Man tänker att "nu är allt förstört".
Jag brukar jämföra det med ägg. Om du tappar ett så tar du väl inte alla andra ägg i kartongen och kastar alla?! Iställer använder vi oss av 90/10-regeln. Blev det fel 10% så kan jag firtfarande påverka och göra rätt restrerande 90%. Det ären tanke som hjälper oss! Ett förhållningssätt som leder oss fram.
Livsstilen är en pågående process- öva öva öva! Och FORTSÄTT...
Annamaria vecka 13
Att börja äta mat igen, dvs inte endast kostersättning, är förknippat med lika delar lättnad som oro. Jag har lyssnat på så många som berättat om det här steget. Jag ska nu alltså börja äta två måltider mat, och resterande två eller tre fortsatt kostersättning. Till min hjälp har jag dock Itrims Mealsizer® men just nu minus kolhydrater. Det har varit och är en stor trygghet att äta kostersättningen. Jag vet att jag får i mig näringsriktigt, bra mat. Att äta vanlig mat är såklart en större smakbild, mer konsistens (oj vad jag har saknat just olika konsistenser) och öppnar upp för ett socialare sammanhang igen.
Det som händer i mitt fall är i alla fall är följande: jag har blivit en mästare på att äta sallader, främst innehållande kål, kål i alla dess former. Hittar även på lite lättare varianter på vinägretter där det stående inslaget är japansk soja. Magen håller sig stabil trots kålintaget och bara det känns toppen. Proteinet kan variera men tryggheten blir just salladen. Just nu är det dessutom faktiskt inga som helst problem att utesluta kolhydrater. Saknar det nästan inte alls längre. Det enda jag verkligen kan få cravings för någon gång ibland är en riktigt härlig smörgås. Annars nästan inte alls.
Annamaria vecka12
Så var det det här med min lite onda kropp. Jag har så länge jag kan minnas haft lite småproblem med ländryggen. Tycker att viktnedgången inneburit att de besvären är mycket, mycket bättre. På senaste PT Small Group så märkte jag en annan rätt häftig grej. Oj vad otroligt mycket lättare det är att röra sig, 15 kg mindre att bära på gör sitt. Men en ny krämpa har uppkommit, och jag vet om det är för att jag liksom kan ta ut mig mer. Har nämligen ett knä som gör ont. Mitt gamla jag hade troligen sett detta som en ursäkt för att inte träna alls. Men som tur är så finns den underbara personalen på Itrim. Har nu istället för att stanna hemma fått fint stöd och hjälp att såväl träna upp mitt knä som att fortsätta träna de delar som faktiskt INTE gör ont, dvs typ alla…
Det är så jäkla kul att träna nu så hoppas och tror att det här bara blir bättre för hela kroppen. Men visst, lite nedslagen känner jag mig. Så otroligt viktigt för mig att inte bli själv i mina tankar och i stället dela med mig till hälsocoach Ulrika och de andra som är på centret. Så tack alla på Itrim Sickla!
Veckans + Flytten till ny lägenhet närmar sig med stormsteg
Veckans - Kommer sakna Kvarnholmen med Maija och Bruno
Annamaria vecka 10
Första jobbveckan - Rutiner, rutiner, rutiner… vanor, vanor, vanor.
Har kanske tidigare och främst de senaste två åren varit mycket av de dåliga rutinerna eller dåliga vanorna. Nu känns det ändå som jag brutit rejält med just dåliga vanor. Det finns absolut inga genvägar, men definitivt saker som underlättar. Planering är ju rätt bra. Som att t ex ha med sig ett mellanmål när jag inte vet hur länge jag ska vara borta.
Det är supertydligt (kanske självklart??) att frestelsen blir mycket större när det gått typ 3 timmar. Så jag försöker tänka på att vara jättenoga med främst mellanmålet på eftermiddagen. Det var tidigare just vid den tiden som jag väldigt ofta tyckte att jag såväl var tvungen att få i mig något, gärna sött och/eller fett, som nödvändigt att äta ju höja energinivån snabbt.
Just i och med snabbheten så är favoriterna just nu Meal Bar Mint Chocolate eller Smoothie Apple, kiwi & Ginger ingefära. Jag är dock av självklara skäl mer hungrig nu. Jag har promenerat i snitt en timme per dag under julen och nu har min PT Small Group med tabata kommit igång. Det är precis den här typen av funderingar som det är så skönt att kunna bolla med min hälsocoach Ulrika.
Veckans + PT Small Group
Veckans - En trötthet som infinner sig direkt efter ledighet (så konstigt)
Annamaria vecka 9
Nyår - Jag har ätit mat!
Måste stanna upp och skriva lite om det. Det jag saknat mest är konsistenser, att det liksom händer något när man äter. Som att det knaprar, knastrar… men jag har även saknat en bredare smakbild. Nu har jag börjat nosa på det i alla fall. En måltid om dagen är det som gäller just nu och fortsatt utan kolhydrater. Gissa om jag ändå saknar bröd, pasta, bröd, bröd och bröd. Men jag har, hittills i alla fall, lyckats hålla mig till målet och tänker att jag snarare ska komma ihåg att äta regelbundet istället och på så sätt undvika att bli väldigt hungrig. Jag fortsatte i helt rätt riktning i min vikt-och hälsoresa. Känner mig pigg, stark och glad. Nytt år, och en massa roligt som händer framöver. Mer om det i kommande uppdateringar ;)
Veckans + Heddas och min efterrätt på nyårsafton
Veckans - Ingen nyårsdagenpizza
Annamaria vecka 8
Jul
Dags att lämna Stockholm för en vecka. Nu händer det saker vill jag lova. Nu ska jag börja äta ett ”vanligt” mål mat om dagen. Mycket passande med tanke på kommande jul- och nyårsfirande ;-) Det känns så lyxigt att få utöka smakpaletten lite och samtidigt kanske lite oroligt. Oron består av många delar. Jag tänker att jag är rädd för att överäta, att hamna i gamla (o)vanor och bli mekanisk igen i mitt ätande. Ett av mina stora problem tidigare var just att inte tänka så mycket på vare sig vad jag åt, som hur mycket jag faktiskt fick i mig. Jag är även orolig för hur magen ska reagera. Har inte den lättaste och mest samarbetsvilliga magen. Kostersättningen har nämligen fungerat fantastiskt bra för just magen, framförallt tror jag att regelbundenheten och en helt rätt sammansättning av allt jag behöver gynnat den och stillat oron. Har dessutom fått tänka till gällande att få i mig bra med vatten, en kan tyckas enkel sak för att må lite bättre, men ack så svår tydligen att få till.
Något jag kommit fram till som underlättar den här resan är att vara öppen med vad jag gör för nära och kära. Som till exempel nu inför jul. Som jag tidigare skrivit så finns det så mycket socialt jag (vi) gör som är förknippat med att äta och dricka. Jag har därför inför ledigheten berättat vad jag kan och inte kan äta och dricka för mina nära och kära. De är väldigt peppande och förstående.
Annamaria vecka 7
Sista arbetsveckan innan julledighet. Hade ett långt samtal med coach Ulrika kring mina träningsvanor - eller ovanor kanske jag ska kalla det. Det har varit så lätt att träna när det gäller PT- small group, men inte alls på samma sätt är jag ska träna på egen hand. Det blir som en form av terapi att få sitta ner och bara prata om sig själv vid våra samtal. Ovant och lite tufft ibland att vara ärlig med sig själv. Kommer samtidigt alltid fram till de där små, små nycklarna för att jag ska ta mig vidare. Att PT small group passar mig har mycket att göra med att jag känner ett ansvar för gruppen, just för att. vi är för få. När hela den här resan ska handla om att göra något för min skull verkar ha lite gått mig förbi. Jag tog i alla fall ett beslut om att bestämma dagar som jag ska träna på och prioritera det likväl som annat som jag gör. Tänker att det här är precis som med allt annat, får väl öva lite på att fokusera på mig själv.
Så nu åker jag hem till barndomshemmet och fixar hår och kommer i julstämning.
Veckans +
Dotterns julspel (trevligheterna bara fortsätter)
Veckans –
Inte handlat en enda julklapp än
Annamaria vecka 6
I veckan var det sista PT small group- träningen. Jag har tränat core en gång i veckan, och sista träningen kände jag verkligen en stor skillnad på ork och styrka. Otroligt häftigt. Det är både peppigare och enklare att träna när jag väger drygt 10 kg mindre. Tack Malin och träningsgänget. Ni har verkligen gjort måndagskvällarna så mycket roligare. Nästa termin kommer jag köra Tabata. Efter samtal med coach Ulrika så känns det som ett bra komplement till den egna träningen i EGYM. Fortsätter i övrigt att upptäcka juliga och stämningsfulla upplevelser som inte innefattar ätande. Denna vecka har det varit luciafirande, med ingen mindre än min egen dotter som Lucia. Vackert så det förslår.
Veckans + Självklart Lucia
Veckans – Svårt just nu med träningsmotivationen
Annamaria vecka 5
Veckorna innan ledigheten och det känns som att jag upplever det positiva med att äta regelbundet. Det är kostersättning som gäller för hela slanten, men jag äter numer en rätt per dag som är lite mer ”matig” rätt. Har en klar favorit i proteinpannkakorna. Jag har en energi som det var längesen jag upplevde. Så även om det är mycket inför jul så har jag energi och känner mig sällan hungrig. Det är riktigt häftigt. Kommit på att det går att göra roliga och stämningsfulla aktiviteter som inte innefattar ätande eller drickande, som att gå på julkonsert tillexempel. Bilden är från en fantastisk kväll med min mamma och syster.
Veckans + Köpt grymma vinterskor och julkonsert
Veckans - Att all snö är borta
Annamaria vecka 4
Den här veckan har min mentala styrka prövats. Det är december och med det såväl önskemål om julbak som bjudningar på glöggmys och julbord. Min nuvarande inställning och kanske lite tråkiga svar är att jag tackar nej till allt detta. Jag vill verkligen fixa de här första veckorna med måltidsersättningar och inte utsätta mig för frestelse :-)
Målet är att äta lite julmat på julafton och det gör att jag ändå någorlunda kan motivera mig. Det är långt ifrån lätt, men jag ser så tydliga resultat och vill inte äventyra detta på något sätt. Har blivit rejält förkyld och har därför inte alls tränat som planerat, kände till en början en viss stress över det, såklart väldigt onödig, då detta är en livsstilsförändring och ingen kortsiktig kvickfix. Jag har min coach Ulrikas ord, återigen, med mig, att ta en dag i taget. Övar och försöker och tror jag börjar bli lite bättre på att tänka så.
Veckans + Mint- och Coconut bars
Veckans - Saknar bra vinterskor
Annamaria vecka 3
Denna vecka har jag fått ett kvitto på att Itrims helhetskoncept verkligen fungerar. På min uppföljning med coach Ulrika fick jag ställa mig på InBody-vågen igen och den visar, bland mycket annat positivt, att jag gått ner 7 kilo. Tro mig, det känns och märks. När jag deltog på mitt första pass core i PT small group så är det faktiskt lite enklare att träna 7 kilo lättare. Träningen blir dessutom så jäkla kul när det är ett litet härligt gäng som peppar och stöttar. Det är en så familjär och mysig stämning, där Malin som är PT verkligen leder och håller samman gruppen samtidigt som hon coachar på individnivå. Känner redan att jag inte vill missa en enda gång, en helt ny känsla.
Annamaria vecka 2
Summerar veckan med att jag fått en fantastisk energi. Jag har äntligen kommit igång med träning, om än i väldigt lugn takt, men jag är igång. Måste säga att det är otroligt roligt och peppigt att såväl göra det som att kunna säga det. Nu har jag testat EGYM själv för första gången. Kan knappt tro att jag säger det, men jäklar vad roligt det är. Maskinerna är så pedagogiska och heltäckande, vilket gör att jag inte känner den osäkerhet jag gjort tidigare för träningsmaskiner. Det jag märker är att jag inte har samma styrka och uthållighet nu när jag äter kostersättning. När frustrationen och oron kommer kring sådana saker så är det så otroligt skönt att kunna höra av sig till min coach Ulrika. Hon lugnar mig och säger att det är så det brukar vara och samtidigt peppar mig med att det absolut inte är någon fara med att träna. Mottot med att ta en dag i taget och fokusera på att upprätthålla regelbundenheten med mina måltider, samt dricka vatten, hjälper verkligen. Det kan verka så självklart, men jag behöver verkligen henne på den här resan. Sen känns det lite extra kul såklart att mina kläder börjar sitta betydligt lösare redan!